dimman
Den täta dimman som fördunklade mina dagar nu för tiden var ibland ganska förvirrande. Jag blev förvånad nör jag upptäckte att jag var på mitt rum, utan att jag riktigt mindes att jag kört hem från skolan eller ens öppnat ytterdörren. Men det spelade ingen roll. Att tappa greppet om tiden var allt jag begärde av livet.
Jag kämpade inte emot dimman när jag vände mig om mot garderoben. Känslolösheten var viktigare på vissa platser än på andra. Jag uppfattade knappt vad jag såg när jag öppnade dörren som dolde högen med skräp på andra sidan i garderoben, under kläderna jag aldrig använde.
Min blick gled inte mot den svarta sopsäcken som innehöll presenten från min senaste födelsedag. Jag såg inte formen av stereon under den svarta plasten och mindes inte hur blodiga mina naglar blivit när jag brände loss den från instrumentbrädan...
- Bella Swan.
Jag kämpade inte emot dimman när jag vände mig om mot garderoben. Känslolösheten var viktigare på vissa platser än på andra. Jag uppfattade knappt vad jag såg när jag öppnade dörren som dolde högen med skräp på andra sidan i garderoben, under kläderna jag aldrig använde.
Min blick gled inte mot den svarta sopsäcken som innehöll presenten från min senaste födelsedag. Jag såg inte formen av stereon under den svarta plasten och mindes inte hur blodiga mina naglar blivit när jag brände loss den från instrumentbrädan...
- Bella Swan.
Kommentarer
Trackback
