En snabb bild innan jag drar mig utåt. Bild på ...
... En stor del av mitt liv. Twilight underbaringarna Ashley greene, Jackson Rathborn, Nikki Reed, Kristen Stewart, Robert Pattinson och Kellan Lutz
dimman
Jag kämpade inte emot dimman när jag vände mig om mot garderoben. Känslolösheten var viktigare på vissa platser än på andra. Jag uppfattade knappt vad jag såg när jag öppnade dörren som dolde högen med skräp på andra sidan i garderoben, under kläderna jag aldrig använde.
Min blick gled inte mot den svarta sopsäcken som innehöll presenten från min senaste födelsedag. Jag såg inte formen av stereon under den svarta plasten och mindes inte hur blodiga mina naglar blivit när jag brände loss den från instrumentbrädan...
- Bella Swan.
Dreaming hopeing for another try
förbi likt pulserande blod under ett blåmärke. Tiden går ryckvis,
ibland fort och ibland sakta, men den går. Till och med för mig.
Hans hud var isande kall
som igår kväll, visade ingen som helst
reaktion på nyheten. Det var ett tomt ansikte, dött.
Så länge vi båda andas
Ändå kändes det på något sätt oundvikligt att jag skulle se döden i vitögat igen. Som om det faktiskt var mitt öde. Gång på gång hade jag lyckats undkomma, men den sökte alltid upp mig igen.
Men den här gången var det annorlunda.
När man älskade den som skulle döda en, hade man inga valmöjligheter. Hur skulle man kunna fly eller kämpa emot, om det innebar att man sårade den man älskade? Om livet var allt man hade att ge, hur kunde man då låta bli att ge det?
Om det gällde någon man verkligen älskade?
När jag hör din röst
"Hur skulle jag kunna förklara så att han förstod? Jag var ett tomt skal. I flera månader hade jag varit obeboelig, som ett övergivet, utdömt hus. Jag var lite bätte nu, det främre rummet hade renoverats. Men det var allt - bara en liten del av mig. Han förtjänade bättre än så, bättre än ett renoveringsobjekt med bara ett fungerande rum. Ingen arbetsinsats från hans sida skulle göra mig användbar igen."
(Bilden passar inte så bra till utdraget ur boken men den enda bild jag har på Bella.)
Twilight
'Kanske'
jag böjde mig fram, pressade ansiktet mot ratten och försökte andas utan lungor.
Hur länge skulle det här pågå? En vacker dag, om många år , skulle kanske smärtan avta till en nivå som jag kunde uthärda. Kanske skulle jag kunna tänka tillbaka på de där månaderna som alltid skulle förbli de bästa i mitt liv. Och, om smärtan någonsin skulle lindras så mycket, skulle jag säkert känna mitt tacksam för all den tid han gav mig. Mer än jag bett om, mer än vad jag förtjänade. Kanske skulle jag en vacker dag kunna se det så.
Du är mitt liv nu
Jasper stod plötsligt bredvid Alice, närmare mig än han brukade. "Bella", sa han med misstänkt lugnande röst. "Du har ingenting att oroa dig för. Du är trygg här."
"jag vet det."
"Varför är du då så rädd?" frågade han oförstående. han kanske förnam mina känslor, men han kunde inte tolka anledningen till dem.
"Ni hörde vad Laurent sa." Min röst var bara en viskning, men jag visste att det kunde göra mig. "Han sa att James dödade utan att tveka. Tänk om något går fel, om de kommer ifrån varandra? Om något händer någon av dem, Carlisle, Emmett ... Edward ... " jag svalde hårt. "Om den där vilda kvinnan gör Esme illa ..." Min röst hade blivit högre och började låte hysterisk. "Hur ska jag kunna leva med mig själv? Det vore mitt fel! Ingen av er borde ta risker för min skull..."
"Sluta, Bella! Sluta", avbröt Jasper mig och orden rann ur honom så hastigt att de var svåra att uppfatta. "Du är orolig för fel saker, Bella. Lita på mig - ingen av oss svävar i fara. Du är tillräckligt stressad som det är utan att oroa dig i onödan. Lyssna på mig!" befallde han när jag vände bort blicken. "vår familj är stark. Det enda vi är rädda för är att förlora dig."
"Men varför skulle ni ...?"
Alice avbröt mig den här gången och rörde vid min kind med sina kalla fingrar. "I nästan ett århundrade har Edward varit ensam. Nu har han hittat dig. Du ser inte förändringarna vi ser, vi som har varit med honom så länge. Tror du någon av oss kommer kunna se honom i ögonen det närmaste hundra åren om han förlorar dig?"
Mina skuldkänslor blev långsamt svagare när jag såg in i hennes ögon. Men trots lugnet som spred sig inom mig visste jag att jag itne kunde lite på mina egna känslor i Jaspers närhet.
The´ och Twilight gör livet en aning bättre!
New moon
Här är även en låt som skulle passa perfekt i New moon (min källa: twilightnews.blogg.se).
/
This little light of mine, Im gonna let it shine
"För andra gången någonsin kända jag hans kalla andedräkt mot mitt ansikte.
Doften var söt och utsökt, och det vattnades i munnen på mig. Den liknade ingenting annat.
Instinktivt lutade jag mig framåt och andades in. "
Världens näst bästa låt!
I'll wrap you in my arms
Världens bästa låt! Robert Pattinson - Let me sign
Twilight - om jag kunde drömma
Om jag kunde drömma är så underbart bra! Blir helt galen av att läsa. Man kan inte sluta! Läste nyss 100 sidor och vill bara läsa mer. Det blir ett beroende. Varje mening är spännande. Man vill bara fortsätta att läsa. Man blir aldrig trött på den! :) Helt klart rekomenderad. Längtar tills jag läst ut den och börjar på tvåan!
"Om jag kunde drömma, skulle jag drömma om dig "
